Listning av personer på fast läkare i primärvården

​

Socialstyrelsen beslutade 220428 om "Nationellt riktvärde för fast läkarkontakt i primärvården" om max 1 100 listade patienter per allmänmedicinarei primärvården länk. Frågan kommenterades i Läkartidningen 220502 länk. Dilemmat med de nya "riktvärdet" är att det under överskådlig tid är helt orealistiskt. Det råder stior brist på läkare i primärvården, många arbetar deltid och omsättningen är hög. 

​

I myndigheten Vårdanalys rappport "Allmän tillgång? Ett kunskapsunderlag för en stärkt försörjning av läkarkompetens i första linjens vård” från 2018 länk finns nedanstående figur 10 på sidan 59. Med antagandet att "Om läkarna vore jämnt fördelade efter antalet listade” visar tabellen att det då fanns 1 950 listade personer per heltidsanställd legitimerad läkare. Om bara specialistläkare tas med var siffran 2 190 listade personer per heltidsanställd specialistläkare. 

Antagandet stämmer dock inte, utan läkarna är istället mycket ojämnt fördelade. På sidan 57 i rapport anges att vakansgraden bland läkarna i genomsnitt var 57 %  i glesbygd, 35 % i städer och förorter och 16 % i storstäder. 

Bifogade figur 12 visar de stora skillnaderna i den genomsnittliga antalet listade personer per läkare i landets regioner. OBS att figuren visar både ”per läkare” och ”per tillsvidareanställd läkare”. 

​

I Göran Stiernstedts utredning "Digifysiskt vårdval. Tillgänglig primärvård baserad på behov och kontinuitet”, SOU 2019:42 länk diskuteras utförligt många problem som föreligger  kring begreppet ”listning” inkl. ersättningsfrågan. Behovet att reformera ersättningsfrågan illustreras tydligt på sidan 262 i denna SOU enligt följande:

• "I praktiken finns det i nuläget inget som hindrar en patient från att vara listad i 21 olika vårdvalssystem och därmed hos 21 olika utförare samtidigt".

• "Inte heller finns det vid utomlänslistning reell möjlighet för patienten att välja att inte vara listad på en vårdenhet i hemlandstinget”.

​

Dagens Medicin presenterade 230524 en sammanställning över de privata vårdcentralernas andel av primärvården länk. Fem större kedjor driver hälften av de privata vårdcentralerna:

• Capio 101

• Praktikertjänst 93

• Prima Vård (olika lokala varumärken) 50

• Kry 28

• Doktor.se 24

Figuren nedan visar att privata vårdcentraler är mycket olika fördelat i landet, spridningen är från Stockholm 64 % till Örebro 11 %. 

​

Dagens Medicin publicerade 261008 artikeln ”Kontinuitet i primärvården kräver att läkarna jobbar kvar” skriven av tre författare vid SNS (se nedan). Författarna  skriver bl.a.:

•  "Sedan 2019 har staten satsat 38 miljarder kronor på omställningen genom riktade statsbidrag. Men uppföljningar från Socialstyrelsen och Myndigheten för vård- och omsorgsanalys visar att omställningen går trögt: varken primärvårdens andel av vårdens resurser eller andelen allmänläkare har ökat och kontinuiteten är fortsatt låg".

• "30 procent av de läkare som träffar patienter en given dag inte arbetar kvar på vårdcentralen ett år senare. På medianvårdcentralen har två tredjedelar av alla läkare lämnat arbetsplatsen efter fem år. Även om dessa siffror omfattar alla läkare, inklusive hyrläkare, vikarier och juniora läkare, är den årliga omsättningen bland tillsvidareanställda så pass hög som 15 procent".

"68 procent av norrmännen är listade hos samma läkare i minst fyra år och att 72 procent av äldre danskar är listade hos samma läkare i minst fem år. Måtten är inte direkt jämförbara med de svenska, men skillnaden i förutsättningar för kontinuitet är tydlig. Läkare i Norge och Danmark har i huvudsak personliga listor och äger sina mottagningar".

Författarna föreslår följande åtgärder för att skapa långsiktiga incitament att stanna kvar: 

Delägarskap

Anställningsformer som premierar långsiktighet och reell möjlighet att påverka arbetsvillkor och lokala rutiner.

 

Staten har anslagit (”satsat”) 38 miljarder kr sedan 2019 utan att det har påverkat kontinuiteten i primärvården nämnvärt. Varför har regeringen försökt påverka hela landet i ett steg? Man borde givetvis först ha testat metodiken i några mindre områden för att se om de fungerar - analogt med kliniska behandlingsstudier. DBU-modellen (se Nätverkets Manifest) är lika tillämpbar på ekonomisk styrning som på behandling av patienter. 

​

​

​

​

​