Egenmonitorering
Bland personer inom ledningen för sjukvården (som ofta har begränsad eller ingen medicinsk kompetens) finns en utbredd tro på betydelsen av egenmonitorering som ett led i digitalisringen av sjukvården via appar. Det finns en stora förhoppning att "egenmonitorering" ska bidra till flera positiva effekter:
a) Stärkt person/patient-centrering genom ökad delaktighet, stärkt autonomi och mer kunskap om sin sjukdom
b) Ökad proaktivitet genom tidigare intervention, ökad kontroll samt bättre/tätare uppföljning av behandling.
Å andra sidan förutsätter det att patienten har utrustning (t.ex. BankID, en egen mobiltelefon eller surfplatta) samt färdigheter som möjliggör lärande / användande av egenmonitoreringssystem för kontakt med vården. Detta innebär en risk att resursstarka patienter kan lyckas medan andra kan bli utelämnade vilket kan bidra till ojämlik vård. En annan risk är att bristen på fysiska möten med vårdpersonal leder till negativa effekter hos vissa patienter på sikt. Dessutom finns risker att egenmonitoreringen leder till fixering vid mätande och ökad oro.
En utvärdering av evidens för egenmonitorering av några utvalda diagnosgrupper publicerades 2023 från Västra Götalandsregionen (se referens nedan). Här är en sammanfattning av några av slutsatserna:
• Egenmonitorering enbart eller som tillägg till sedvanlig vård i jämförelse med sedvanlig vård är dåligt studerat för de flesta diagnoser vid granskning av systematiska översikter av acceptabel kvalitet. Patientnyttan är för de flesta diagnosgrupper mycket begränsad eller kan inte bedömas baserad på det aktuella vetenskapliga underlaget. Eventuella risker av att ersätta sedvanlig vård med egenmonitorering är dåligt belysta och relevant information om effekter på kostnader och resurser saknas.
• För diagnosgrupperna barn och unga med cystisk fibros, barn och unga med komplexa behov, hjärtsvikt, specialistmödravård och sömnapné identifierades systematiska översikter med SNABBSTAR nivå ≥5, som dock konstaterar att det vetenskapliga underlaget är mycket begränsat och att inga säkra slutsatser kan dras.
• Med få undantag förblir det i de flesta systematiska översikter oklart om monitoreringen används som tillägg till eller istället för sedvanliga vårdbesök. Enligt intervjuerna med verksamhetsrepresentanter i VGR är planen i de flesta utvalda diagnosgrupperna att egenmonitorering skall ersätta besök. Mot denna bakgrund blir den främsta frågan ifall patientnytta och risker av egenmonitorering är likvärdiga med motsvarande befintliga vårdprocesser. Denna fråga kräver en definition vad som anses vara likvärdig nytta och ett tydligt fokus på eventuella risker. Även nytta och risker av sedvanliga vårdbesök för respektive diagnosgrupp kan diskuteras i sammanhanget. Informationen avseende dessa frågor är mycket begränsad och det är viktigt att notera att avsaknad av statistiskt signifikanta skillnader inte kan tolkas som belägg för att egenmonitorering är likvärdig.
• Etiska aspekter: Det vetenskapliga underlaget avseende patientnytta och -risker är enligt föreliggande kartläggning av systematiska översikter i de flesta diagnosgrupperna otillräckligt eller mycket begränsat.
Trots det mycket begränsade vetenskapliga underlaget skrev Toivo Heinsoo och Roger Molin en artikel i Svenska Dagbladet april 2023 med rubriken ” Ny teknik måste få brett genomslag inom vården” (se referens nedan). De påstår här bl.a. följande om hälsopotentialen i egenmonitorering:
"Digital vård öppnar för en framtid där personer med kroniska sjukdomar dygnet runt kan ha koll på den egna hälsan (så kallad egenmonitorering) och kontinuerligt få stöd för träning och andra livsstilsförändringar. Patienter kan dagligen i sin hemmiljö få digitalt stöd till egenvård vid exempelvis hjärtsvikt, artros, diabetes eller högt blodtryck. Det leder överlag till minskade komplikationer och bättre hälsa, och i förlängningen minskade vårdbehov” och rekommenderar brett införande av egenmonitorering. I nuvarande kunskapsläge kan deras inställning uppfattas som att tekniken kan införas för att den är "ny", inte för att den klart bidrar till förbättrad hälsa för enskilda personer över tid.
Alla åtgärder som rör sjukvården på gruppnivå (sjukvården som system) bör givetvis ha samma krav på evidens som åtgärder (DBU-modellen, Diagnostik-Behandling-Uppföljning) på individnivå.
Referenser
Egenmonitorering - evidenskartläggning genom sammanställning av systematiska översikter
för utvalda diagnosgrupper
Hult H, Elden H, Frerichs M, Gelander L, Greim G, Jivegård L, Khan J, Magnusson K, Mourtzinis G, Nyström O, Quitz K Scharenberg C, Sjöland H, Svanberg T, Svedberg M , Wartenberg C.
Västra Götalandsregionen, HTA-centrum 2023:133
Ny teknik måste få brett genomslag inom vården
Heinsoo T, Molin R
Svenska Dagbladet 230412
