Läkare som chefer i sjukvården

​

Fram till 1991 gällde enligt dåvarande hälso- och sjukvårdslag, HSL (1982:763, gamla HSL) att det skulle finnas en särskild läkare, en överläkare eller distriktsläkare, med ansvar för ledningen av den medicinska verksamheten, medan det administrativa ansvaret inte var reglerat (14 § gamla HSL).

 

1991 kom den så kallade chefsöverläkarreformen, som samlade det medicinska och administrativa ledningsansvaret hos en person – chefsöverläkaren (14 § gamla HSL).

Den uppdelning av det medicinska- och administrativa ledningsansvaret som dittills hade rått ansågs inte ändamålsenlig, eftersom de medicinska delarna av verksamheten var så nära sammankopplade med de resursmässiga, organisatoriska och personella.

Samma år 1991 infördes begreppet 'patientansvarig läkare' (PAL) i HSL och det var chefsöverläkarens ansvar att utse PAL. 

​

Från 970101 infördes i hälso-och sjukvårdslagen (1982:763) länk begreppet ”verksamhetschef”, vilket innebar att även annan kompetens än läkare kunde inneha det samlade medicinska och administrativa linjeansvaret för hälso-och sjukvårdens verksamheter. Samtidigt togs kopplingen till chefsöverläkare bort och därmed begränsningen av när PAL skulle utses. Om patientsäkerheten krävde det skulle en PAL utses. Vem som ansvarade för att utse patientansvarig läkare kom inte att regleras. 

I och med denna ändring av HSL kunde andra yrkesgrupper än läkare få chefs-positioner i sjukvården. Sjuksköterskor har kommit att dominera: Alla avdelningar på sjukhus leds numera av sjuksköterskor (chefssjuksköterskor), ibland även med biträdande sjulksköterskor. Inom primärvården har majoriteten av alla ca 1 100 vårdcentraler i landet sjuksköterskor som verksamhetschef.

 

Frånvaron av läkare som chefer innebär att det medicinska perspektivet på sjukvården reducerats, trots att sjukvård enligt Hälso- och sjukvårdslagen är en medicinsk verksamhet och trots att läkare har det övergripande ansvaret för patienterna. 

​

I rapporten från Karolinska Institutet 2017 nedan sammanfattar författarna sina resultat på följande sätt: 

Läkarchefer verksamma på sjukhus kan bidra till positiva utfall på följande sex områden:

• Vårdkvalitet (hälsonytta, patientsäkerhet och patienttillfredsställelse)

• Hantering av finansiella och verksamhetsmässiga resurser

• Samhällsansvar (d.v.s. bidrag till samhället)

• Personaltillfredsställelse, minskad personalomsättning och utbrändhet

• Tillämpning av informationsteknologi

• Förändringsbenägenhet

​

 

Referenser

​

Medicinskt ledningsansvarig läkare – reglera befattningen!

Saad Rammo

Läkartidningen 220301

​

Sjuksköterskor får alltmer makt i vården (med interaktiv karta över alla regioner)

Helena Mirsch

Vårdfokus 190408

​

Physicians' role in the management and leadership of health care. A scoping review 

Mairi Savage, Pamela Mazzocato, Carl Savage och Mats Brommels

Rapport Karolinska Institutet 2017

​

Patientansvarig läkare – för en bättre läkarkontinuitet

Susann Asplund och Camilla Damell

Rapport Läkarförbundet 2015

​

Sjuksköterskor har flest chefsposter i primärvården

Christina Kennedy

Dagens Medicin 081112

​

Vad säger lagen om det medicinska ledningsansvaret?

Christer Bark

Sjukhusläkaren 051022

​

Verkamhetschef efterträder chefsöverläkaren

Kristina Johnson

Läkartidningen 1998; nr 8: 644-5