Chef i sjukvården - läkare/icke-läk

Chef i sjukvården - läkare / icke-läkare

Fram till 1991 gällde enligt dåvarande hälso- och sjukvårdslag, HSL (1982:763, gamla HSL) att det skulle finnas en särskild läkare, en överläkare eller distriktsläkare, med ansvar för ledningen av den medicinska verksamheten, medan det administrativa ansvaret inte var reglerat (14 § gamla HSL).

1991 kom den så kallade chefsöverläkarreformen, som samlade det medicinska och administrativa ledningsansvaret hos en person – chefsöverläkaren (14 § gamla HSL).

Den uppdelning av det medicinska- och administrativa ledningsansvaret som dittills hade rått ansågs inte ändamålsenlig, eftersom de medicinska delarna av verksamheten var så nära sammankopplade med de resursmässiga, organisatoriska och personella.

Samma år 1991 infördes begreppet 'patientansvarig läkare' (PAL) i HSL och det var chefsöverläkarens ansvar att utse PAL.

Från 970101 infördes i hälso-och sjukvårdslagen (1982:763) länk begreppet ”verksamhetschef”, vilket innebar att även annan kompetens än läkare kunde inneha det samlade medicinska och administrativa linjeansvaret för hälso-och sjukvårdens verksamheter. Samtidigt togs kopplingen till chefsöverläkare bort och därmed begränsningen av när PAL skulle utses. Om patientsäkerheten krävde det skulle en PAL utses. Vem som ansvarade för att utse patientansvarig läkare kom inte att regleras.

I och med denna ändring av HSL kunde andra yrkesgrupper än läkare få chefs-positioner i sjukvården.

Sjuksköterskor har kommit att dominera som chefer inom alla delar av sjukvården

• Sjukhus: Alla avdelningar vid landets alla sjukhus leds av sjuksköterskor (chefssjuksköterskor), ibland även med hjälp av biträdande sjuksköterskor.

• Kommuner: Alla svenska kommuner leds enligt Hälso- och sjukvrådslagen av en medicinskt ansvarig sjuksköterska.

• Primärvård: Läkarförbundets senaste primärvårdsenkät 2020 länk visade att 28 % av vårdcentralerna hade en läkare som verksamhetschef medan 67 % hade en v-chef som inte var läkare, men hade en yrkesbakgrund inom hälso- och sjukvården. 5 % av vårdcentralerna hade en v-chef som saknade sådan yrkesbakgrund. Sedan den föregående enkäten 2015 är det något fler icke-läkare som är v-chefer i primärvården. Se figur och referens nedan.

Av de 67 % v-chefer i primärvården som inte var läkare är merparten sjuksköterskor. Sedan många år har Vårdförbundet haft en strategi att skapa karriärvägar för sjuksköterskor, och chefs-funktioner i sjukvården har blivit en central sådan karriärväg.

Sjuksköterskornas karriärstrategi har fyra allvarliga nackdelar för sjukvården:

a) Sjuksköterskor efterfrågar renodlade administrativa tjänster som ofta (alltid?) ger betydligt högre lön än kliniskt arbete som sjuksköterska.

b) Löneskillnaden fungerar som ett starkt och troligen nästan irreversibelt incitament att sjuksköterskor lämnar den kliniska vården för administrativa uppgifter (vill/kan inte sänka sin lön igen). Den nedvärderar samtidigt kärnuppdraget i sjukvården som mindre viktigt och bidrar i hög grad till bristen på kliniskt verksamma sjuksköterskor och därmed bl.a. till bristen på vårdplatser på sjukhus.

c) Icke-läkare som chefer leder till låg medicinsk kompetens i chefsfunktioner (och andra administrativa funktioner) i sjukvården med uppenbara nackdelar. Vårdförbundet har ju sedan många år starkt hävdat att sjuksköterskor inte har medicinsk kompetens utan ”omvårdnadskompetens”.

d) Det blir lätt en krock mellan verksamhetschefen, som har det yttersta ansvaret för verksamheten, och läkarna som i vårdens vardag har det medicinska ansvaret.

Frånvaron av läkare som chefer innebär att det medicinska perspektivet på sjukvården reducerats, trots att sjukvård enligt Hälso- och sjukvårdslagen är en medicinsk verksamhet och trots att läkare har det övergripande ansvaret för patienterna.

I rapporten från Karolinska Institutet 2017 nedan sammanfattar författarna sina resultat på följande sätt:

Läkarchefer verksamma på sjukhus kan bidra till positiva utfall på följande sex områden:

• Vårdkvalitet (hälsonytta, patientsäkerhet och patienttillfredsställelse)

• Hantering av finansiella och verksamhetsmässiga resurser

• Samhällsansvar (d.v.s. bidrag till samhället)

• Personaltillfredsställelse, minskad personalomsättning och utbrändhet

• Tillämpning av informationsteknologi

• Förändringsbenägenhet

Läkarförbundet publicerade 2023 rapporten "Vårdens ledarskap. Chefsenkäten 2022" (se referens nedan).

Studien visade att ju högre medicinsk utbildning chefen har, desto bättre. De som har en läkare som chef är mer nöjda med sina förutsättningar att ge en patientsäker vård och få fortbildning. Man anser också att chefen i högre utsträckning kan påverka den medicinska utvecklingen och säkerställa en god arbetsmiljö.

Resultaten kan bero på att chefer med högre medicinsk kompetens har bättre förutsättningar att förstå

medicinska behov och att påverka den medicinska utvecklingen. Det kan också bero på att chefer

med högre medicinsk kompetens kan sätta tyngd bakom sina argument för mer resurser,

kompetensutveckling eller behov av förändringsarbete, gentemot högre chefer och beslutsfattare.

Dagens Medicin publicerade 240603 en undersökning av vilka yrkesgrupper som är verksamhetschefer vid landets universitetssjukhus. Totalt 293 verksamhetschefer fördelades på 19 olika vårdyrkesgrupper. Av dessa var 158 (54 %) läkare och 59 (20 %) sjuksköterskor. För övriga 17 yrkesgrupper; se referens nedan.

Dagens Medicin publicerade 250422 en undersökning av vilka yrkesgrupper som är verksamma vid sjukhusen i de 21 regionerna, där man specificerade flera sjukhus nom Region Stockholm och Region Västra Götaland; se tabell nedan samt referens. Totalt uppgav regionerna 787 verksamhetschefer på sjukhus, varav 43 % läkare, 31 % sjuksköterskor och 25 % 'övriga'. Notabelt var

- att Region Gotland inte besvarat enkäten trots upprepade påminnelser

- att Norrtälje sjukhus "inte kunde besvara frågorna".

- att Region Örebro "inte visste" hur många sjuksköterskor som var verksamhetschefer vid sjukhusen i Örebro län.

Eftersom tjänster som verksamhetschef finansieras med offentliga medel borde vara en skyldighet för regionerna att föra löpande statstik över vilka yrkesgrupper som är verksamhetchefer i både primärvård och sjukhusvård.